MUSCHI time

Igår var jag hemma hos min fantastiska vän Anna.
Humorn var på topp och jag skrattade nästan så jag kissa lite(typiskt anna citat, btw)

Idag är jag sjuk, vilket känns förjäkligt då jag måste plugga Biologi och Samhälle.
Det ska nämligen lämnas in imorgon.
Och jag ska även börja flytta!
Äntligen!

Nu blir det té med lite honung.
Sayonara!

En helt vanlig dag...

...förrutom att det är Linda's födelsedag, hurra hurra hurra!

Nu sitter jag i datasalen tillsammans med Anna.
Har precis druckit en svag kopp kaffe.
En timme till lunch och jag längtar redan. Mat är gott!

Sedan ska jag ha Samhälle B. Jag är peppad!
Så jag håller tummarna för bra lärare, då Samhälle var ett av mina bästa ämnen förr.

Allt har löst sig och jag är glad. Väldigt glad!
Och igår åt jag tårta, väldigt mycket tårta hahaha
Den var sjukt god! Linda, tack ännu en gång!

Ikväll ska vi på Saffran och äta en god middag! Äntligen ska jag få äta deras fantastiska bläckfisk igen!

Nej, nog med detta.
Jag måste snart börja plugga Algebra.

School, I love it

Idag har jag haft min första skoldag.
Då sömnen blev en timme inatt så har jag varit trött.
Natten bestod av tårar, funderingar, tårar igen och ännu mera funderingar.
Och en galen jakt efter cigaretter och rödvin. Utan framgång.
Och inte kom jag fram till något. Inte något sätt jag kan lösa det jag troligen själv har förstört.

Men skolan var bra.
Självklart skulle jag sätta mig på fel matematik lektion. Men jag är jag.
Det händer mig hela tiden.
Men jag trivs. Till och med så mycket att jag ska läsa 100p extra.
Om dom nu beviljar min ansökan. Italienska steg 1 på distans.

Nu ska jag snart äta en god middag tillsammans med mor och far.
Sedan ska jag bort på tårtkalas hos Linda som fyller år imorgon.
Tårta är bra för själen.
Så har jag tänkt idag, när jag redan fikat två gånger.
Fylla ett tomt hjärta med mat. Varför inte!?

En lång natt.

Jag kan inte sova.
Imorgon är min första dag i skolan. Men sömnlösheten beror inte på det.

Jag vet inte vad jag ska göra. Det värsta som finns är hjälplöshet.
När vad jag än nu gör, inte kan förändra.

Jag har alltid sagt att vill man något tillräckligt mycket så blir det så.
Idag tvivlade jag. Och på mitt hjärta. Att göra som hjärnan säger istället.
Och så fel det blev. Jag är en hjärtmänniska.
Har alltid varit.

Så vad gör jag nu?